Trial Version, 5 maj 2024, Selma Lagerlöfs Center

Om pjäsen: Pjäsen handlar om ett gift par som vaknar en tidig morgon och upptäcker att de är helt ensamma i världen.

Åldersgräns: 14 år
Närvaro: 30 minuter före föreställningen. Föreställningen börjar precis klockan 15.00 och sedan stängs dörrarna.

Regissör: Mahdi Khanipour

Manus: Ali Hataminejad

Skådespelare: Mahdi Khanipour, Fereshteh kakisahneh

Video och fotografi: Siavash Kheirkhah

Producent: Karen teater

Inledning av författaren:

Först: Allt började med en bild. Bilden av staden Pripyat i Ukraina, en stad kopplad till kärnkraftverket i Tjernobyl. Staden som hade legat öde på grund av kärnkraftverkets explosion och den är fortfarande tom. Bilderna tyder på en mänsklig katastrof. En dynamisk stad som nu ser ut som en spökstad. Tanken på att skriva om tomma städer verkade tilltalande för mig och blev ännu mer tilltalande när jag tänkte på två personer som råkade vara ett par, som bodde i en sådan stad. En stad för två personer; och det är inte känt var de andra är … enligt min åsikt var situationen och idén attraktiva, därför började processen att skriva pjäsen i början av 2017 med att nämna denna viktiga fråga: “Vad är de tvås reaktion på denna handling?” men nyckeln till äventyret, är någon annanstans; Nyckeln ligger i samhället och social samexistens.

För det andra: Låt oss tillsammans igen granska gudomliga religioner, mänsklig moral, mänskligt samvete, var och en av dessa kommer till mänskligheten vid historiska vändpunkter för att visa gränsen mellan gott och ont, mellan normer och anomalier på ett halvtransparent och relativt sätt; men nu i den tid som du och jag lever i, kan civillagen och behovet av fredlig samexistens och existensen av ett samhälle hålla oss borta från onda saker. Kanske tar de flesta av oss inte till våld på grund av andras närvaro… Kanske är vi rädda för att bli dömda av andra att vi inte tillåter det dolda våldet som är gömt i oss att stiga upp som ett monster från vårt inre.

För det tredje: Nu när jag läser pjäsen igen ser jag att denna tomhet av städer har kommit till oss igen på grund av tillkomsten av Coronavirus-pandemin. Vilken stolt förutsägelse!! (var inte rädd. Jag skämtade) Men allvarligt talat, under denna karantänperiod för pandemi har våldet i hemmet brutit ut över hela världen igen. Kanske letar vi en stund efter att vänta på vårt dolda våld någonstans… Jag vet inte, men jag är rädd.